jenny.online

Avsätt för f*n Björklund innan han hinner göra riktig skada.
Hur i helsike kan man tillåtas inneha en position som utbildningsminister utan att ens en gång ha den mest grundläggande kunskapen om hur barn utvecklas och lär..?

Häromdagen råkade Benjamin köra över sin stackars mammas fot med skrivbordsstolen. Han bleknade något vid harangen mamman hävde ur sig, och sträckte sig efter ett post-itblock som låg framme. Han tog en penna och skrev samtidigt som han dikterade högt för sig själv "F ö r l å t    m a m m a", och så räckte han brevet till mig.

Han må inte ha knäckt läskoden på riktigt, men visst verkar han ha förstått en av skrivkonstens viktigaste funktioner; att kommunicera.

Mamma skrev B:et och Benjamin resterande bokstäver efter mammas diktamen. Visst syns det väl vad det står?

Precis så här vill man ju hitta sin ena sko i hallen när man har bråttom till förskola och jobb på morgonen...



Tack för hjälpen, liksom. Vad fint du har gjort, ler man. Men jag tar nog ett par andra skor istället...

Detta inlägg är framförallt riktat till mina kära och saknade "januarimammor". Ni vet vilka ni är :) Och till Karin förstås.

Jag och Julia pratade i slutet av förra året om att dra ihop ett gemensamt födelsedagskalas för våra då blivande treåringar men det rann ut i sanden och sedan har tiden gått men jag vill ändå träffa er och "kalasa" lite med er.

Jag skulle därför vilja bjuda in er och barnen till en dag med umgänge, god mat, lek och påskpyssel häruppe någon av helgerna innan påsk; förslagsvis 22 mars då vi inte har någon storebror hemma utan kan breda ut oss ordentligt i hela lägenheten. Tid har jag inte funderat så mycket över. Förslag på det?

Vad tror ni? Kan ni? Vill ni?
Andra möjliga datum innan påsk är

14/3    15/3

28/3    29/3

4/4      (5/4)

Synpunkter på det?

Benjamin har börjat med att räcka ut tungan till "svar" när man säger till honom om något han inte får göra... Han har börjat med en hel mängd dumheter sedan han började förskolan, så hans ömma moder frågade honom där han stod med tungan ute: Vem har lärt dig göra så?
"Det har du gjort" svarade det hemska barnet ;)

Jag har visserligen landat rätt bra på jobbet men nu går vi in i en intensiv period av utvecklingssamtal och "Individuella UtvecklingsPlaner" så jag kommer nog inte synas mycket på bloggen det närmaste heller.
Men jag mår bra och trivs på alla sätt och vis. Om jag bara fick några extra timmar/dygn skulle allt vara precis toppen ;)

Jag börjar bli färdiginskolad nu. Har jobbat onsdag-fredag förra veckan och måndag-torsdag denna. Det inkluderar dessutom två rätt sena kvällspass så jag är riktigt mör, men det känns fortfarande bra.

Imorgon är jag ledig och då är det äntligen min tur att ta Benjamins inskolning. Benjamin konstaterade att jag skulle leka med honom där "för det har vi ju bestämt" Jo, älskling, men det var när jag inte visste att du redan skulle vara färdiginskolad vid det laget... För, jo, så är det faktiskt:
Benjamin och pappa kom dit i måndags, tog av kläderna och gick in. B pep iväg uppför trappan och bekymrade sig inte ett dugg om sin far. Ställföreträdande inskolningsfröken föreslog att fadern kunde prova att lämna Benjamin direkt dagen efter och hämta igen efter lunch, och fadern (som inte själv jobbat i förskoleverksamhet - tål att påpekas) tyckte det var en mycket bra idé.
Så på tisdagen gick han in och lämnade Benjamin som glatt vinkade och började leka och hämtade en lika glad (men hungrig) unge efter lunch. Inskolningsfröken var tillbaka och meddelade att Benjamin inte ätit något vidare men verkar vara en väldigt social liten kille...
Jag misstänker att ordalydelsen förvrängts på vägen från fröken via fadern till mig, för det låter inte som Benjamins egna ord, men han ska ha sagt till barnen någonting i stil med "Nu har ni fått en ny kompis och jag har fått så här många kompisar"
Och så har det rullat vidare. Pappan har bara lämnat och hämtat hela inskolningsveckan och på måndag ska vi visst köra på med det vanliga schemat. Kanske att S hämtar lite tidigare bara..? Så inte lär väl jag få stanna kvar och leka imorgon..?

Funkar det så får jag alltså ett par timmar själv och då tänkte jag istället ta och försöka reklamera Benjamins 3i1-jacka, som gått sönder i dragkedjan, och termobyxor som har ett trasigt spänne. Problemet är att jackan är slut i rätt storlek på de två Lindex jag varit på och en "likvärdig" jacka tydligen måste vara i samma storlek som den reklamerade. Det de kan göra är då att ge mig pengarna tillbaka men bara på reapriset. Vilket är helt okej eftersom det var vad jag köpte den för i somras, men eftersom det är förra årets modell så drar de av 100 kr för att den "redan använts i ett år". Ja eftersom jag köpte den i somras så kunde de tänka sig att bara dra 50 kr för ett halvårs användning...

Jag tycker inte det är en bra deal, 249 kr får jag ingen likvärdig jacka för så jag tar en tur till nästa stad och två andra Lindex för att se om någon av dem har rätt storlek inne... Fortsättning följer väl på den historien.

Dagens parantes - Benjamins grammatik:
Benjamin visade glatt upp två "M" som jag "vikt" av avbrutna tumstockar (don't ask) för sin pappa: "Titta! Mamma har gjort M-ar" (uttalat emmar)

Idag hade jag tänkt testa vattengympa. Det är prova-på-veckor i simhallen så man bara betalar badavgiften men efter en nära-döden-upplevelse i provhytten på Stadium med ett gäng sport-BH i näven beslutade jag mig raskt för att inte klä av mig offentligt idag heller... Eller köpa någonting på Stadium på de närmsta tre åren...

3 januari vägde jag mig efter en riktig svullarkväll hos min pappa och det var ingen rolig historia. Vi hade tagit en långpromenad hela familjen på nyårsdagen och jag fick lite blodad tand, och vägningen puttade mig över kanten så nu kör jag GI igen, varvat med promenader. Och hade man inte behövt klä av sig så hade jag alltså dessutom varvat med vattengympa idag.
Men det går bra för övrigt. Sedan jag började jobba har jag inte haft så mycket tid över så det har blivit färre promenader men ännu inte obefintliga och jag hade redan en vecka efter invägningen tappat tre kilo. Därefter har vikten stått stilla, men det kan delvis bero på att jag i brist på annat godis lärt mig nästan uppskatta en stor bit mörk choklad...
Om drygt två-tre kilo har jag nått mitt första mål men vet inte ännu om jag ska belöna mig med en kameragrunka eller en spikmatta. Det beror nog lite på om målet nås innan eller efter jag fått min första lön.   Kameragrunkor är rätt dyra.

FYI: 8 april är senaste dagen att anmäla sig til Vårruset som i år går av stapeln onsdag 6 maj. Är ni med eller?

...men inte mycket mer än så.

Jag har precis klarat av första arbetsveckan och jag är t r ö t t.
Skönt att det var en kort vecka i alla fall. Men jag trivs. Det verkar jättelovande hittills.
Benjamin skulle börja inskolning på måndag men hans "inskolningsfröken" hade försökt få tag i mig idag; hon vabbar tydligen på måndag. Har inte pratat med S så jag vet inte om hon fick tag i honom istället, det är ju han som ska ta inskolningen.

Jag har ingen direkt lust att blogga för närvarande och hinner inte riktigt med era bloggar heller, men jag återkommer för att rapportera om jobb och inskolning iaf och så kommer jag kanske igen lite bättre när jag fått lite vardag på jobbet..?

Kram alla!

Benjamin sitter med bokstavsmagneter.
Han har valt ut B och S håller dem i varsin hand och "pratar" med dem. Med tillgjord röst: "Ja älstar dej, Menjamin" säger S:et. Med annan tillgjord röst: "Ja älstar dej, Sanna" svarar B:et.

Klicket alltså?
Det var tydligen inte bara jag som hörde att det klickade. Jag fick jobbet!
Imorgon ska jag dit och diskutera lön och villkor och sedan skriva på papprena. Tänkte ta en sväng om facket först för att se vad de tycker. Om löneanspråk t.ex. Om de överhuvudtaget är där två dar innan julafton.

Vi tog in julgranen idag. En riktig bjässe visade det sig vara när den väl kommit in i vardagsrummet. Tur att vi gick mer på mitt ögonmått än på makens för då hade vi inte ens fått in den stående.
Benjamin klev in i en dunge med små granskott och var överlycklig! Titta! Jag hittade många julgranar!

Han tyckte det var kämpigt att gå i skogen. Vi har varit dåliga på det trots att tomten på landet gränsar direkt till skogen. Men han kämpade tappert på och på de allra mest svårtillgängliga ställena bar jag honom. Tack så mycket, sa han artigt varje gång jag satte ner honom ;) Han gillade detta.
De har Mulledag en gång/vecka på förskolan han börjar på och det passar nog honom bra.

Han fick hedersuppdraget att hålla koll på granen på väg hem. Vakta den så den inte sticker, vitsade jag, men det var ingen som tyckte det var lika kul som jag själv tyckte. :)

Klädningen av granen fick sedan bli mer en fråga om nöje än om estetik. Och tålighet, för det går fasen inte att gå förbi den utan att det rasar ner en kula eller två.

Nä, nu ska jag nog ta och sova. Jag ska ju, typ, jobba en stund imorgon.

...men så drog klockan iväg och nu orkar jag inte.

Jag kan i alla fall rapportera att intervjun kändes jättebra. Hoppas bara att de tyckte detsamma, för det här är ett jobb jag verkligen vill ha. Men får jag inte den här tjänsten så söker jag igen längre fram - det är ju ett kvinnodominerat yrke så någon jäkel kommer väl bli gravid eller så under 2009? ;)

Imorgon (läs idag) blir det julklappsinköp. Och kanske en gran också.

Bye now...