jenny.online

Idag har jag varit helt rökfri i tre hela år. Inte ett bloss en endaste gång.
Och det, mina vänner, är jag riktigt anti-jante-stolt över. Sådetså.

Det var länge sedan mamman köpte purjolök. Tydligen. För när hon kom hem med en som stack upp ur påsen grabbade bebisen tag i den och sprang förtjust hojtande till pappan: "Pappa, pappa! Mamma söpt (=köpt) blomma!"

Uppvakningsglass...

Nyopererad och nyvaknad.

Hinner inte skriva så mycket just nu, men de ringde från sjukhuset imorse och hade en återbudstid till oss redan kl 7.30 imorgon. Jag fick ringa upp sköterskan och prata igenom det hela, och det låter rätt mycket vettigare än jag först tyckte. Jag hade t.ex. velat ha ett hörseltest gjord för att veta hur aktuellt det var med operation, men som hon förklarade för mig: han hör så illa nu att ett hörseltest inte tjänar något till...
Så nu blir det operation. Och jag tar VAB för att kunna vara med. Såklart.
Håll tummarna för oss...

Öronvärken gav med sig men inte febern, snuvan eller hostan. Igår och idag var bebisen definitivt på bättringsvägen, men frisk är han inte ännu. Och under näsan är han alldeles röd och skavig av allt snortorkande. Mamman tog idominsalvan och smorde in honom under näsan och först blev han bara förvånad, sedan förnärmad och pekade mot blöjregionen, "där", klagade han högljutt och sedan argt för att mamman inte genast korrigerade sitt misstag. Hon fick kamouflera det istället. Med lite morrhår och annan rekvisita. På båda två. Och voila så gick det bra med salva ;)  



Miau!

I går kväll spelade bebisen fotboll inomhus med sin likaledes sjuke far, när han plötsligt började gråta. Pappan trodde att bebisen sparkat i foten och det gör ju rätt ont så bebisen blev blåst på, kramad och tröstad av båda sina föräldrar. Men mamman höll på med "viktiga saker" som inte kunde vänta så bebisen fick gå ner igen på golvet en stund. Men inte gick det över...
Och så upptäckte mamman till sin stora fasa Blod. På golvet. Små blodiga fotavtryck och mängder av bloddroppar i både hallen och i köket. Hon lyfte upp bebisen igen och undersökte svagt illamående hans blodtäckta fotsulor. Och såg. Ett sår. Med något svart kvar i. Hon tvättade av fötterna och smorde in den stackars hälen med trollerisalva medan pappan steriliserade en nål och sedan fick pappan operera medans mamman höll i bebisen.

Och vips så var den borta. Den lilla vassa glasskärvan som fastnat i bebisens söta lilla fot.
Bebisen fick ett extra lager trollerisalva och ett Bamseplåster - mot sin uttryckliga vilja - och sedan strumpor på för att plåstret skulle få sitta kvar.
Och sen var det SYND om honom och han haltade omkring på tå hela kvällen. Och hela morgonen. Och sedan var det nog läkt. Eller bortglömt. För sen haltade inte bebisen mer. Bara mammans hjärta hade fortfarande lite ont i hälen...

Har du bajsat, undrade mamman misstänksamt och vädrade i luften.
Nej, sa bebisen som han brukar.
Nehej men vad är det som luktar då, frågade mamman.
Fiiis, sa bebisen.

Bebisen ska opereras. Rör i båda öronen tyckte läkaren. Mamman undrade om pappan var riktigt klok som tyckte det var en bra idé. När bebisen nu aldrig haft några egentliga besvär med öronen. Men det tyckte pappan. Och läkaren hade sett att beisen hade vätska bakom trumhinnorna och förleddes nog att tro att bebisen haft så sedan förra öroninflammationen...

Men det kan han ju ha haft, inte vet mamman.

Det mamman vet är att bebisen, vare sig han hör bra eller inte, är bra på att lyssna och på att ta instruktioner. Han hade blött ner sina strumpbyxor så mamman bad honom hänga upp dem på tork på toaletten. En stund senare gick mamman in på toaletten och såg att bebisen gjort exakt vad hon bett om...