Semester..
...så jag har tid - eller ro - att sitta här en stund igen :)
Midsommaraftonens morgon vaknade jag med nackspärren från helvetet. Jag kunde inte röra på nacken alls. Vetevärmaren var en ren plåga, varken smärtgel eller tigerbalsam (mosade tigrar) hjälpte. En stund på spikmatten mjukade upp något, men inte mycket. Jag försökte tänka på att åtminstone hålla huvudet upprätt - men upptäckte framför spegeln att det enda som egentligen hände var att mina axlar hamnade på v-ä-l-d-i-g-t olika nivå. För så sned kunde jag inte minnas att jag någonsin varit innan ;)
Jag packade ner alla botemedel jag kunde hitta och så for vi på midsommarfest. Det var en del undrande och flera medlidsamma blickar jag fick och Benjamin såg sig nödgad att förklara min stela uppenbarelse: "Min mamma har ont. I pannan." Festen blev ändå mycket lyckad. Jag fick dispens från att dansa runt midsommarstången, maten var underbar och en eller annan cider bidrog till att jag slappnade av och det gjorde även nacken något. Strax innan läggdags tog jag en till tigerkur och sedan somnade jag på spikmattan. Morgonen efter var smärtan nere i normal nackspärr och med ett par pass på spikmattan utspritt under dagen så lättade det lite mer för varje timme. På kvällen var det borta, lite öm/stel bara och idag är det verkligen som bortblåst.
Jag hörde förresten Benjamin inne i badrummet tidigare; han klev upp på vågen och läste av resultatet "femton-komma-meter". Så klev han av, klev på igen och läste av "noll-komma-meter". Vad vågen stod på? Femton-komma-noll, förstås. Fast kilo dådå... ;)
Midsommaraftonens morgon vaknade jag med nackspärren från helvetet. Jag kunde inte röra på nacken alls. Vetevärmaren var en ren plåga, varken smärtgel eller tigerbalsam (mosade tigrar) hjälpte. En stund på spikmatten mjukade upp något, men inte mycket. Jag försökte tänka på att åtminstone hålla huvudet upprätt - men upptäckte framför spegeln att det enda som egentligen hände var att mina axlar hamnade på v-ä-l-d-i-g-t olika nivå. För så sned kunde jag inte minnas att jag någonsin varit innan ;)
Jag packade ner alla botemedel jag kunde hitta och så for vi på midsommarfest. Det var en del undrande och flera medlidsamma blickar jag fick och Benjamin såg sig nödgad att förklara min stela uppenbarelse: "Min mamma har ont. I pannan." Festen blev ändå mycket lyckad. Jag fick dispens från att dansa runt midsommarstången, maten var underbar och en eller annan cider bidrog till att jag slappnade av och det gjorde även nacken något. Strax innan läggdags tog jag en till tigerkur och sedan somnade jag på spikmattan. Morgonen efter var smärtan nere i normal nackspärr och med ett par pass på spikmattan utspritt under dagen så lättade det lite mer för varje timme. På kvällen var det borta, lite öm/stel bara och idag är det verkligen som bortblåst.
Jag hörde förresten Benjamin inne i badrummet tidigare; han klev upp på vågen och läste av resultatet "femton-komma-meter". Så klev han av, klev på igen och läste av "noll-komma-meter". Vad vågen stod på? Femton-komma-noll, förstås. Fast kilo dådå... ;)
Kommentarer
Postat av: Julia
Hej gumman!
Så trevligt att se att bloggen inte har växt igen helt iallafall!
Hur är det med nacken nu?
Vad var det för coolt ställe med pool som ni var på i fredags? Sanna tyckte att Benjamin skulle bada! ;)
Du tajmar ju iallafall semestervädret!
Kram!
Postat av: Julia
BTW, vad sägs om att ta med pluttarna på liseberg någon dag?
Kram igen!
Postat av: Karin J
Kul att du bloggar igen, jag har saknat dig!
Hoppas att nacken är bra nu.
Vi kanske kan försöka ses någon dag. Jag har ingenting för mig och har gett upp hoppet om att bebisen skall komma ut... någonsin.
Kram
Trackback