jenny.online

Det är härligt att vara hemmamamma (och härligare kommer det nog bli när vi väl är inflyttade och klara med lägenheten). Vi går på öppna förskolan och leker tillsammans och med andra barn och det är så gott att se hur han liksom tar förskolan i besittning och erövrar den bit för bit T.ex. så har han ofta behövt börja leken med att leka med det sista han lekte med gången innan och nu har han nog gått igenom de flesta lekar och aktiviteter han varit intresserad av för nu har han kunnat släppa det men han vill gärna skapa sig små rutiner och vanor där. Ett sätt att skapa sammanhang i tiden där och att bli "hemma" där, antar jag.

Varje dag avslutas med sångsamling och det är dagens höjdpunkt. Han började avvaktande. Han sjöng visserligen ofta med i de låtar han kunde men han sjöng tillsammans med mig och ingen annan och lämnade inte min sida.

Och plötsligt en dag började han sjunga med "dem" istället för med mig. Han rusade upp och fram till "fröken" och skulle krama "Gubben i lådan", precis som de andra barnen och i "Hopplåten" släppte han mig och hittade en liten Lina att hålla i händerna och hoppa runt med istället. Och kvar stod jag och såg dum ut :) Men i "Björnen sover" ville han aldrig vara björn utan han ville hellre dansa runt de andra björnarna med mig. Och jag pushade förstås inte utan frågade varje gång bara om han ville vara björn eller dansa.

Så fick han en dag ett utbrott på Ica Maxi; slängde sig på golvet och skrek. Och jag sjöng början på "Björnen sover" för honom där han låg och han tystnade direkt och ville att jag skulle fortsätta sjunga och dessutom dansa runt honom. Efteråt var han jätteglad och berättade att han skulle vara björn på förskolan och efter den dagen har han faktiskt valt att vara björn varje gång istället. :)

Och han lärde sig snabbt nästan alla låtar utantill och sitter och sjunger dem för sig själv. Ibland bjuder han in mig att sjunga med men oftast spänner han ögonen i mig om jag sjunger med och säger "Det är inte din tur!" Så då får jag vara tyst och lyssna istället. 

På tal om sångsamling så gillar vi också  "Världens största kör" på Bolibompa. Nu går det bara på helgerna (kl 11.00 lördag och söndag) men när vi upptäckte det gick det varje dag så då stod vi så ofta vi kunde framför tv:n och sjöng och dansade. Japp, båda två sjöng och dansade :) Sara har ungefär samma repertoar som jag har så jag gillar för det mesta låtvalet. Jag är inte lika imponerad av Tweenies som också har ett sång- och-dans-upplägg; mest för att jag inte ser poängen med att nyöversätta låtar som redan är väletablerade med en annan svensk text hos många barn...

Anyway...

Benjamin leker rollekar med sig själv också. Med olika röster för olika roller. Och en mammaröst som förmanar de andra rösterna och säger saker som "Nej, mamma säger nej!"

Det är så tydligt att leken är en bearbetning av hans verklighet. I bilen en dag började han plötsligt låtsasgråta på ett mycket verklighetstroget sätt. Jag frågade förskräckt vad det var för fel och fick fler snyftningar till svar följt av ett glädjestrålande "Så lät jag igår, förut". Och ja, dagen innan hade han blivit ledsen i bilen och nu mindes han och behövde bearbeta det.


Jag bjuder på en dikt av "Kajenn":

Barn leker. När de leker ekar
Livets egen låt i deras lekar
Allt de tror och vet om verkligheten
Gör de lek av, det är märkligheten.
Vuxna tror att lek är tidsfördriv.
De har fel i detta: Lek är liv!