äntligen...
Jag vet inte varför jag drar så på utvecklingssamtalen, det är ju så skönt när man är klar med dem... Och det är jag nu, idag, äntligen.
Nattningen hos mormorn förra helgen gick förvånansvärt bra. Bebisen hade själv pratat om att sova i mormors säng, så vi tog fasta på det och bokade en dag som passade så snart som möjligt. Bebisen hade väl inte riktigt förstått att han skulle sova själv med mormor; "mamma också" bestämde han, men nej, så var det ju inte och det accepterade han. Så han hade glatt gått och lagt sig, tillsammans med mormor, när de kommit hem från festen.
Och sedan hade han nog ångrat sig lite för han hade gått upp igen, gått ut i vardagsrummet och krupit upp i soffan. Där satt han och ville inte alls sova i mormors säng. Men det gick bra att mormor bar honom, så det gjorde hon. Varpå han slocknade och sov som en stock till nio-snåret någon gång på morgonen.
Sedan åt de frukost på balkongen och väntade och väntade medans mamman segade hemma innan hon till sist bestämde sig för att hämta honom. Och mormor. Och åka ut till "tudan", ja stugan alltså.
Sedan tillbringades helgen med sol och bad, en bassäng inköptes till bebisen och sedan handlade vi gardiner och gjorde fint i stugan. Och sydde gardinerna som vi hade tänkt få upp redan förra sommaren, ja när vi nu inte fick upp dem sommaren innan dess... Men nu är de så gott som färdigsydda och väntar på lite efterarbete som inte kräver varken symaskin eller sykunskaper, så nu kan mamman ta över och göra färdigt resten. Tack mormor!
Inte ett dopp i havet dokumenterades, mamman har nog legat av sig lite med fotograferandet men håller vädret i sig så ska hon göra bot och bättring.
Vid stugan kom bebisen en dag gående med en grankotte i handen. Den presenterade han glädjestrålande för sina föräldrar som som "Ideltotten Ivar". Ja, kotte som kotte, antar jag. Igelkotten Ivar han han förståss stiftat bekantskap med genom "Fem myror.."
En annan idé därifrån är en lek som mamman smälter totalt när han leker... Det dröjde ett tag innan mamman fattade vad bebisen höll på med... han pussade sin mor, tittade sökande mot taket och sa frågande "sem?" (=fem). Sedan gjorde han om hela proceduren och sa "två" och sen fler siffror, hela tiden med blicken sökande i luften. Och till slut så trillade mammans tjugofemöring ner...
Det finns en scen i serien när Eva "tvingar" Magnus att använda pussar för att illustrera siffran sju. Så för varje puss visas en siffra i rutan, och det är det bebisen tror/önskar ska dyka upp i hans eget hem vid någon puss någon gång...
Och till slut: Bebisen har ju bara någon natt då och då sovit en hel natt i sin säng men nu har han dessutom slagit till med två nätter på raken. Undrar hur det här ska gå..?
Nattningen hos mormorn förra helgen gick förvånansvärt bra. Bebisen hade själv pratat om att sova i mormors säng, så vi tog fasta på det och bokade en dag som passade så snart som möjligt. Bebisen hade väl inte riktigt förstått att han skulle sova själv med mormor; "mamma också" bestämde han, men nej, så var det ju inte och det accepterade han. Så han hade glatt gått och lagt sig, tillsammans med mormor, när de kommit hem från festen.
Och sedan hade han nog ångrat sig lite för han hade gått upp igen, gått ut i vardagsrummet och krupit upp i soffan. Där satt han och ville inte alls sova i mormors säng. Men det gick bra att mormor bar honom, så det gjorde hon. Varpå han slocknade och sov som en stock till nio-snåret någon gång på morgonen.
Sedan åt de frukost på balkongen och väntade och väntade medans mamman segade hemma innan hon till sist bestämde sig för att hämta honom. Och mormor. Och åka ut till "tudan", ja stugan alltså.
Sedan tillbringades helgen med sol och bad, en bassäng inköptes till bebisen och sedan handlade vi gardiner och gjorde fint i stugan. Och sydde gardinerna som vi hade tänkt få upp redan förra sommaren, ja när vi nu inte fick upp dem sommaren innan dess... Men nu är de så gott som färdigsydda och väntar på lite efterarbete som inte kräver varken symaskin eller sykunskaper, så nu kan mamman ta över och göra färdigt resten. Tack mormor!
Inte ett dopp i havet dokumenterades, mamman har nog legat av sig lite med fotograferandet men håller vädret i sig så ska hon göra bot och bättring.
Vid stugan kom bebisen en dag gående med en grankotte i handen. Den presenterade han glädjestrålande för sina föräldrar som som "Ideltotten Ivar". Ja, kotte som kotte, antar jag. Igelkotten Ivar han han förståss stiftat bekantskap med genom "Fem myror.."
En annan idé därifrån är en lek som mamman smälter totalt när han leker... Det dröjde ett tag innan mamman fattade vad bebisen höll på med... han pussade sin mor, tittade sökande mot taket och sa frågande "sem?" (=fem). Sedan gjorde han om hela proceduren och sa "två" och sen fler siffror, hela tiden med blicken sökande i luften. Och till slut så trillade mammans tjugofemöring ner...
Det finns en scen i serien när Eva "tvingar" Magnus att använda pussar för att illustrera siffran sju. Så för varje puss visas en siffra i rutan, och det är det bebisen tror/önskar ska dyka upp i hans eget hem vid någon puss någon gång...
Och till slut: Bebisen har ju bara någon natt då och då sovit en hel natt i sin säng men nu har han dessutom slagit till med två nätter på raken. Undrar hur det här ska gå..?
Kommentarer
Postat av: Julia
Grattis till färdiga utvecklingssamtal! Ett måste mindre! Vi väntar fortfarande på våra, får väl se om det blir något innan sommaren :D
Tycker mamman ska börja förfärdiga sådanadäringa poängkort som man hade i idrottstävlingar förut så sötnosen får se sina siffror! Smälter också kan jag säga, för jag kan riktigt se honom framför mig!
Sanna har pratat om Benamin i två dagar nu, vi får försöka hitta tid att sammanföra de unga tu snart! Fast jag jobbar nästa onsdag kom jag precis på... Ja ja, någon gång ska det väl bli av!!! Vi saknar er iallafall...
Stor kram!
Trackback