jenny.online

Japp. Mamman är tillfälligt barnlös och sitter och njuter en Smirnoff Ice medans bebisen nattas hos sin mormor. Då har mamman visst tid att blogga igen.

Vi har idag varit på familjefesten i stadshusparken och lyssnat på Svenne&Lotta (fast då sa bebisen att han ville gå och lägga sig så vi gick i förtid och missade slutet), Niclas Wahlgren, Nordman m.m. och nu njuter mamman av en barnfri kväll.  

Så, vad har då hänt i våra liv sen jag bloggade sist? En hel del förstås och ett urval händelser har jag skrivit ner på en papperslapp, som ligger bredvid datorn, för att inte glömma dem innan jag hunnit blogga om dem... Ett eller annat foto har jag plockat ur kamran, men de får vänta till en annan dag...

• Jo, bebisen har börjat leka fantasilekar. Favoriterna är två. Han "lagar mat" på sin spis och serverar sin mor den ena tomma kastrullen efter den andra, tydligen fyllda med (oftast) potatis, kött och sås. Sedan hämtar han diverse bestick och tallrikar/skålar, och så får mamman äta och se glad ut.
  Han packar också väskor fulla med djur av olika slag. Djuren är oftast av det mer svårbestämda slaget; de brukar vara av en sort när de läggs ner och en annan när det plockas upp. På så sätt kan t.ex. en tandborste under loppet av en dryg minut hinna vara både giraff och lejon...
   
• Bebisen har också visat att han drömmer på nätterna. Han vaknade en morgon och satte sig rakt upp, ganska upprörd "Soldögonen (=solglasögonen) sitter fast" sa han och började fäkta runt mammans kudde. Vems solglasögon han trodde satt fast, exakt var och dessutom varför är inget han informerat sin mor om.
  
  
• Desssutom är han nog inte helt på det klara vad solglasögon är till för, och vilken skillnaden är mot glasögon.
  Mamman fick ett brev. För det första fick bebisen ett raseriutbrott där han hävdade att brevet var hans, och det varade under hela den tid det tog för mamman att läsa igenom brevet och se att det inte var viktigt. Sedan fick bebisen brevet och utbrottet var över. Och så stannade han till. la ner brevet och sprang ut i hallen. Hämtade sina solglasögon och satte dem på näsan, höll upp brevet och läste. Jo, det är nästan exakt så mormor gör...
  
  
• Han har nått helt nya nivåer, språkligt sett. Dels så är det inget ovanligt med femordsmeningar och dels så har han börjat få en "språklig medvetenhet", som det så fint heter, och en viss grammatisk förförståelse. 
  Språket hittills har ju varit inlärt genom härmning,  men nu har han börjat använda sig av de regler han anar finns och tillämpa dem på sitt eget lilla sätt.
  Bara en sån sak som att han använder olika ändelser beroende på sammanhanget (och oftast rätt ändelse dessutom); t.ex. jodubbe/jodubbaj (=jordgubbe/jordgubbar) beroende på mängden men även bara "jodubb" när han svarar på vilken yoghurt han vill ha...
  
  Fel blir däremot ändelserna när han ska välja genus på substantiven. Han är nästan läskigt konsekvent med att välja fel. Han går t.ex i däsen (=gräset), sitter på tolet (=stolen), sover i sänget och äter vid borden. Riktigt kul blev det när han deklarerade att han ville vara natet (=naken)... Där kan man tala om att ta en regel till det absurda.
  Ett annat exempel är hur han en dag i sandlådan visade att han förstått sig på att man saker heter olika i singular och plural. Han satt och grävde ner sina fötter i sanden och meddelade glatt att fötterna var "borta". Sedan grävde han ner mammans ena fot, och konstaterade att "mammas fött är borta"
  
  Det är dessutom lite jobbigt ibland med vissa pronomen; du-jag och din-min. Därför finner mamman sig ibland i konstiga situationer där hon frågat bebisen: "Ska du eller jag..." Bebisen har då tydligt och bestämt svarat "du" varpå mamman självklart gjort det som skulle göras... och förvånats då bebisen fått ett utbrott: "Mimmi skulle..."
  
  Även olika sätt att använda orden måste testas ibland. I bilen på väg hem från Danmarksbåten (dvs mamman körde och pappan satt bredvid bebisen och drack öl) så fick han för sig att testa kommandot "TYST!" Så han provade "Hysch, mamma. Tyst! Hysch, pappa. Tyst!" Pappan tittade bara på honom och sa att i den här familjen fungerar inte det där; i den här familjen får man allt försöka överrösta den som talar istället... ;)
  
  
• Mamman får ofta se sina egna gester och handlingar imiteras av en inte ens meterhög observatör. Tydligen gör mamman så att klappar några gånger i händerna när hon vill påkalla uppmärksamhet och inte rösten räckt till...
  Det blev hon varse när bebisen kom springande ut i köket, ställde sig bredbent med ansiktet vänt mot dörröppningen, klappade i händerna och förtroendefullt konstaterade "pappa kommer snart" om fadern som satt i lugn och ro i vardagsrummet och inte hade en aning om att sonen precis kallat på honom
  
  
• "Tusan också", utbrast mamman en annan dag.
  "Tusan också", härmade bebisen.
  "Va, Vem har lärt dig svära?" utbrast mamman med spelad förvåning.
  "Mamma" konstaterade bebisen, "Mamma fvär" 

Hmm. Smirnoffen är slut... Var är min martini, tro?
Ha en trevlig nationaldag, mina nära och kära. Kram på er. Och skål *hick*