jenny.online

...har jag sagt det? Det har jag nog inte.

Bebisen skulle få en remiss till öronläkaren efter en lång historia; han hade öroninflammation förra hösten, när han var runt 10 månader (?) och vid ettårskontrollen tyckte läkaren att han inte riktigt reagerade som han skulle på hörseltestet. Han gjorde bara en kort notering om att följa upp det vid nästa kontroll, men vid det laget hade hörseltestgrejen tydligen fått egna ben och försvunnit från BVC, så det noterades att man skulle kolla nästa gång igen. Den gången isade det sig att det tydligen inte finns hörseltestgrejer att köpa bara sådär, så BVC kollar inte längre hörseln på barnen... Noteringen i journalen ledde istället till att Bebisen skulle få en remiss till öronläkaren. Inte för att man/de/vi tror att han hör dåligt utan bara för att säkerställa att han inte gör det. Och även om han talar ganska bra för sin ålder så är han otydlig, och det kan ha samband med en hörselnedsättning, så det är bättre att kolla än att låta bli, liksom.

Anyway. Det skulle ta c:a tre månader att få tid enligt bekräftelsen som vi fick i början av september så i början av december började vi invänta en kallelse. Den kom nu i slutet av januari och tiden var bokad till 1/2, nu på fredag alltså.
Så långt så bra.

Natten till onsdagen vaknade Bebisen med ett illtjut. Och somnade inte om utan tjöt aj, aj, aj och höll sig för ena örat...
Mamman gav honom till slut lite alvedon och bäddade ner honom med huvudet högt uppe på mammans axel och då somnade han om igen. Och sov gott och fridfullt hela natten ovanpå mamman. Mamman sov också förvånansvärt gott i den ställningen, men är inte sugen på att göra en vana av det.

Dagen efter var bebisen ungefär som vanligt. Mamman frågade för säkerhets skull om han hade ont någonstans och det utan att lägga orden i munnen på honom och han pekade först på ena örat och sa "örat" och sedan på andra och sa "ont örat". Liten antydan till feber hade han nog dessutom om man kände efter noga. Mamman tog tempen för säkerhets skull och den landade på 37,7. Nu påstod bebisen dessutom att han hade ont i rumpan, där mamman tagit tempen på honom.
Mamman ringde, till bebisens stora besvikelse, och avbokade simhallsbesöket med Julia och Sanna och så myste de hemma istället... Och det var inget större fel på bebisen. Mot kvällen ökade tempen men han sov gott med alvedon den här natten med. Och nästa dag var han åter som han skulle. Pappan frågade, som mamman sagt till honom om han hade ont någonstans och bebisen svarade bekymrat "mamma" och pekade mot rumpan.
Pappan ringde även på mammans order till öronläkaren för att se om han behövde boka om tiden, men se, det behövdes inte, det var nämligen ingen hörselkontroll inbokad utan en vanlig läkarkoll så det gick så bra så... Men varför kan man ju stilla undra.

Nu har han lite feber igen, den stiger framemot kvällen men om inget akut sker så åker de till läkaren imorgon som planerat och sen får vi se var den här historien tar slut.


Och slutligen ett personligt meddelande till mormor: Vi har varit och bytt födelsedagspresenten. Eller rättare sagt lämnat tillbaka på öppet köp. Pengarna lägger vi i sparbössan så länge och så får bebisen spara ihop till en sån här istället:
Okej?