Samlingsinlägg
Benjamin har klätt på sig doktorskläderna och går runt och frågar oss alla om vi är sjuka.
Ska du bli doktor när du blir stor, frågar pappan
Jag är stor, svarar Benjamin.
Ja, men det tar nog en tjugo år eller så att bli doktor, säger pappan.
Jag är tjugo år, hävdar Benjamin och går därifrån.
Tidigare idag har vi börjat baka pepparkakor. Grunddelarna till huset är klara (och både sneda, vinda och brända men det blir nog snyggt med massor av kristyr på) Vi har en stor pepparkaksdeg kvar i kylen så vi lär ha att göra både en och tre dagar. Eller så får vi äta degen som den är. Det funkar också ;)
Degen har vi dessutom gjort själv nästan helt från grunden. Bara kryddblandningen var färdigköpt. Eller fådd egentligen. Allra godast var degen innan vi hade haft i kryddblandning, bikarbonat och mjöl. Vi provsmakade nämligen varje steg.
Jag blev väldigt sugen på knäck också men det vet jag ju att jag aldrig kan göra i förväg och tro att det finns kvar till jul, det tar slut inom ett par dagar så det är bättre att vänta. För midjemåttet.
Och pojken har drömt i natt. Uppenbarligen.
6.30 i morse vaknade han och tjöt rakt ut: Jag vill läsa en bok till. Snälla mamma. En bok till. Tårarna sprutade och han var både arg och ledsen. Antagligen hade jag i drömmen sagt nej till att läsa ytterligare en bok. Det brukar leda till sådana känsloutbrott.
9.15 vaknade han igen och grät: Jag vill åka och handla! Jag är hungrig!
Men vi har mat hemma, försökte jag förklara, vi behöver inte åka och handla först.
Men jag viiiill, jag vill åka rulltrappan, grät han.
Efter en stund hade jag fattat att han ville till Torp, och äta korv. Antagligen var även det något han drömt om...
Igår var vi på förskolebesök. 1,5 timmar blev vi kvar.
Vid nattningen frågade jag vad som var roligast på "Bullerbyn". Spisen, blev det tvärsäkra svaret.
Vad var tråkigast då? undrade jag.
Ingenting! svarade han med tindrande ögon. Hoppas han får behålla det mesta av den känslan. Och det känns dessutom mycket bra att redan ha köpt en egen spis åt honom i julklapp.
Det blir inskolning 12 januari kl 10, och vi får se om det blir femton-timmars eller heltid. Jag har hittat ett jobb jag verkligen vill söka, men vi får se hur det går. Helst vill jag ju jobba deltid så det blir en mjukstart för honom.
Tre fröknar, varav en ny på avdelningen och 20 barn där Benjamin är tredje yngst på ett ungefär.
I onsdags var Sanna och Julia här och vi hade en riktigt mysig dag, som hon redan rapporterat :)
I måndags var jag på öppna förskolan på pysselkväll. Utan barn. Det var väldigt trevligt. Och kreativt. Och effektivt att pussla utan någon som ska "hjälpa till".
Det blev en dörrkrans och två änglar:
Fler foton:
Ja, så länge datorbordet tydligen inte används till datorn kan man visst ha det som klätterställning?
Jag och Benjamin gjorde en skylt till hans dörr.
Jag klippte ut bokstäverna och han limmade fast dem i den ordning jag lagt ut dem.
Och nya selen är här. Och den är superbekväm.
Mio, glad, gladare, gladast. Så här roligt är det att leka med vatten efter maten.
Vackra Engla, som äntligen accepterar att vara med på kort utan att göra grimaser och miner.
Och ja, tydligen behöver man ridhjälm för att titta på tv. Och dinosaurier under fötterna..?
Ja, jag får väl också lägga ut gruppkortet från vår "januarifika" häromveckan. Och erkänna att det är manipulerat. Det fanns inte ett kort där alla barnen tittade åt rätt (mitt) håll på samma gång så jag fick helt enkelt klippa ihop två olika. Men det blev rätt bra. Men så är det att fotografera barn...
Så är det tydligen att fotografera dopföljen också... Här krävdes det fyra ihopklippta kort för att få ett enda där alla (utom Leo) tittade in i kameran. Resultatet blev inte lika bra som det med barnen, men ah, det får duga ;)Hej där! Alltid kul när det dyker upp ett inlägg från dig! Tänkte på en sak, kan inte du lägga upp klippet där B&S sjunger Bä Bä vita lamm tillsammans? Hade varit kul att se!
Kram!
Det låter som när morfars plänbok försvann. Han letade i flera dagar och frågade Seth gång på gång. Seth visste inte. Sen hittade morfar den i ett skrin de har i hallen. När morfar visade Seth vad han hittat säger Seth "Kistan" och pekade mot hallen... han visste precis var han lagt den.
Hej gumman! Jo, i ärlighetens namn var det nog så, men det känns ändå hemskt att helt plötsligt ha slut på empati. Men nog helt rätt att jag drog gränsen, måste lära mig det tror jag. Och ja, hon klev över den gränsen ett par gånger. Som alltid. Tack gumman!
Stor kram till er också!
Hej gumman!
Tack för länkarna, det var intressant läsning! Det var ungefär så den andra damen på Sjukvårdsupplysningen sa, förutom att vi också skulle kyla utifrån. Isvatten är det enda damen vill ha att dricka, och det är ju jättebra. Men nu vet vi hur vi ska hantera det här i fortsättningen, hon sover äntligen och är mycket svalare. Inte konstigt att hon inte blivit bättre när vi i princip har "felbehandlat". Varför kan man bara inte sånt här när man får barn? Jag hade haft mycket bättre nytta av det än att man kan göra ärtpuré i en vitlökspress! :D
Stor kram!