"Neej, Menmin"
-Baan
-Vill du ha en banan? (håller upp en banan)
-Neej, Menmin
-Ja, kom så hämtar du själv? (lägger tillbaka bananen)
-Mmm (hämtar stol, kör fram till bänken, klättrar upp, hämtar banan, försöker öppna bananen)
-Ska jag hjälpa dig att skala?
-Neej, Menmin..... (kämpar)..... Ptötta! (=öppna)
-Ja, kom då
-Neej, Menmin ..... (kämpar lite till)..... Ptötta!
-Nu hjälper jag dig. (gör snabbt en öppning och lämnar tillbaka bananen)
-Neej, Menmin! Neeeej, Menmin!! (tjuter)
-Så, jag har gjort hål, nu kan du.
-Neeej, Menmin!
-Ja nu kan du.
-Menmin. (skalar och äter belåtet)
-Kläp (=skräp)
-Ja, kan du kasta skalet?
-Neej, Menmin!
-Ja, du ska kasta, Benjamin ska kasta. (undrar försynt: var det inte det jag sa?)
-Menmin! (kastar skalet och är nöjd. Tills han hittar något nytt han kan/vill göra själv...)
Det är positivt med självständiga barn, det är positivt med självständiga barn, det är positivt med självständiga barn, det är positivt med självständiga barn, det är positivt med självständiga barn... *intalar mig själv*
*rotflol* "Kan-själv"-åldern är underbar, utvecklande - och påfrestande... När min unge vill ha frukt sticker hon ut i köket och kommer tillbaka med en kniv, precis som de gör på FÖRSKOLAN :) Alltid lika kul att se henne ränna runt med en kniv... visserligen hennes egna i plast, men jag vill inte ha en liten seriemördarunge riktigt än...