En skitsak?
Klockan 13 förra måndagen kräktes bebisen i pappans bil. En gång, två gånger, fyra gånger när de skulle hämta storebror...
Klockan 18 när mamman kommit hem kräktes bebisen på henne också. Bara för säkerhets skull liksom.
Sen kräktes han på natten och på tisdagen och den natten också. Där fick han sällskap av pappan. Och när han kräktes på onsdagsmorgonen ringde mamman, som var ledig, till BVC. Ja om han ammar, dricker och kissar är det ingen större fara. Sedan kände sig mamman lite lugnare - och så kräktes han inte mer. Han var fortfarande trött och slö, men verkade okej annars, och han åt mat igen.
På onsdagskvällen började det igen. Mamman fick hela famnen full av dagens mat. Sedan var det bra. Med bebisen men då var det förståss mammans tur istället. Nå, det gick över snabbt och familjen repade sig. Ända tills fredagsmorgonen då bebisen överraskade sina ömma föräldrar med ännu en omgång... Då åkte de ömma föräldrarna till Drottning Silvias barnsjukhus. Där fick de ett eget väntrum särskilt för barn med magsjuka. Väntan där blev ungefär tio minuter längre än vad bebisen tyckte kändes okej. Sedan fick de komma in i rum 106. Sköterskan tog tempen och förhörde sig om sjukdomshistorian. Sedan gick hon och återvände med en mugg vätskersättning och ett meddelande om att läkaren kommer senare innan hon själv gick vidare till nästa patient.
Tre timmar senare hade bebisen läst alla böckerna som låg på rummet, inkl den engelska romanen, lyst mamman i öronen 23 gånger och i näsan 42. skedat i sig 2 dl vätskeersättning, fyllt 1 blöja (för 3:e gången med så koncentrerad urin att det blev gulbruna fläckar istället) och snurrat 63 varv på snurrpallen. Han hade också spolat ner ungefär 14 meter toapapper i toaletten och kollat på 6 ambulanser utanför fönstret. Pappan hade tagit 5 promenader varav 3 var för att lägga på mer pengar på 8 kr/timmes-parkeringen och mamman hade nästan-somnat 2 gånger och hindrat bebisen från att trycka på larmknappen 2 gånger och 0gånger hade läkare och/eller sköterskor kollat till oss...
Då tryckte pappan på larmknappen och mamman hindrade honom inte.
Vips så kom det en liten sköterska som påminde om Martin Stenmarck och undrade vad de kunde göra för oss.
Ja, kanske att det där med vätska/uttorkning kunde vara något att börja med? Skulle urinen vara så koncentrerad?
Nja, det skulle den nog inte. Men de kunde ju ta ett urinprov föreslog han och kolla om det var något annat fel? Bakterier eller kristaller eller så? Enklaste sättet på blöjbarn (ja på pojkar då förstås) är att sätta en plastmugg innanför blöjan och sen vänta på att det ska skvala... Så vi kunde vänta kvar i rummet så kommer de och hämtar upp urinprovet när det är klart... Och det var bara sex patienter före oss så det skulle nog inte ta såå lång tid..?
Men då hade vi tröttnat på att vänta, så vi förblev formellt inskrivna fram till kl 21men kunde åka därifrån med ett provtagningsrör i handväskan och en plastmugg i blöjan...
Bebisen, som gått på övertid de senaste två timmarna, somnade gott i bilen medans vi hämtade storebror och handlade. Hemma plockade vi en jättefull mugg ur blöjan på ett nyvaken och mycket förvånad pojk och gjorde iordning ett urinprov att ta med tillbaka.
Vi åt middag i lugn och ro lekte lite och sedan åkte bebisen och mamman själv tillbaka med provet. Vi köade bara en liten stund först för att anmäla att vi var tillbaka och sedan fick vi lov att gå in, själva leta upp en läkare och lämna över provet. Och sen fick vi ett nytt rum där vi fick vänta på läkaren.
Ja vi åkte ju egentligen inte för att få veta vad det var för fel på honom utan snarare för att säkerställa att det inte var något fel på honom, men det var ändå lite snopet när läkaren trillade in och konstaterade att urinprovet visade att allt var bra men att han ätit och druckit lite för lite de senaste dygnen (Jo, det visste vi...) Exakt en timme efter att vi parkerat körde vi därifrån igen men en mild förhoppning om att aldrig, aldrig, aldrig mer behöva åka dit igen...
Bebisen kräktes en gång till, vid 00.30 natten till lördagen. Vilket innebär att han haft magsjuka med kräkningar i ganska precis 4,5 dygn, men sedan var det över. Tror vi. Efter det har maten åtminstone gått igenom honom istället för att studsa upp igen. Rakt igenom.
På söndagen bajsade han för första (och andra och tredje och...)gången sedan måndagen. Han satt och lekte på vardagsrumsmattan i godan ro när det brände av en explosion i blöjan.
Han gnällde till och mamman gick dit. Och undrade varför hon överhuvudtaget låtit en magsjuk bebis leka på mattan. Sedan fick hon försöka bära bebisen utan att blöjan läckte (det gick inte) till badrummet för en grundlig sanering av bebisen (det gick, fast inte utan protester från bebisen), golv och matta (det gick också, fast inte utan protester från mamman).
Summa summarum: Vi har haft en riktig skitvecka, men vi har det jäkligt välstädat i vardagsrummet just nu.
Klockan 18 när mamman kommit hem kräktes bebisen på henne också. Bara för säkerhets skull liksom.
Sen kräktes han på natten och på tisdagen och den natten också. Där fick han sällskap av pappan. Och när han kräktes på onsdagsmorgonen ringde mamman, som var ledig, till BVC. Ja om han ammar, dricker och kissar är det ingen större fara. Sedan kände sig mamman lite lugnare - och så kräktes han inte mer. Han var fortfarande trött och slö, men verkade okej annars, och han åt mat igen.
På onsdagskvällen började det igen. Mamman fick hela famnen full av dagens mat. Sedan var det bra. Med bebisen men då var det förståss mammans tur istället. Nå, det gick över snabbt och familjen repade sig. Ända tills fredagsmorgonen då bebisen överraskade sina ömma föräldrar med ännu en omgång... Då åkte de ömma föräldrarna till Drottning Silvias barnsjukhus. Där fick de ett eget väntrum särskilt för barn med magsjuka. Väntan där blev ungefär tio minuter längre än vad bebisen tyckte kändes okej. Sedan fick de komma in i rum 106. Sköterskan tog tempen och förhörde sig om sjukdomshistorian. Sedan gick hon och återvände med en mugg vätskersättning och ett meddelande om att läkaren kommer senare innan hon själv gick vidare till nästa patient.
Tre timmar senare hade bebisen läst alla böckerna som låg på rummet, inkl den engelska romanen, lyst mamman i öronen 23 gånger och i näsan 42. skedat i sig 2 dl vätskeersättning, fyllt 1 blöja (för 3:e gången med så koncentrerad urin att det blev gulbruna fläckar istället) och snurrat 63 varv på snurrpallen. Han hade också spolat ner ungefär 14 meter toapapper i toaletten och kollat på 6 ambulanser utanför fönstret. Pappan hade tagit 5 promenader varav 3 var för att lägga på mer pengar på 8 kr/timmes-parkeringen och mamman hade nästan-somnat 2 gånger och hindrat bebisen från att trycka på larmknappen 2 gånger och 0gånger hade läkare och/eller sköterskor kollat till oss...
Då tryckte pappan på larmknappen och mamman hindrade honom inte.
Vips så kom det en liten sköterska som påminde om Martin Stenmarck och undrade vad de kunde göra för oss.
Ja, kanske att det där med vätska/uttorkning kunde vara något att börja med? Skulle urinen vara så koncentrerad?
Nja, det skulle den nog inte. Men de kunde ju ta ett urinprov föreslog han och kolla om det var något annat fel? Bakterier eller kristaller eller så? Enklaste sättet på blöjbarn (ja på pojkar då förstås) är att sätta en plastmugg innanför blöjan och sen vänta på att det ska skvala... Så vi kunde vänta kvar i rummet så kommer de och hämtar upp urinprovet när det är klart... Och det var bara sex patienter före oss så det skulle nog inte ta såå lång tid..?
Men då hade vi tröttnat på att vänta, så vi förblev formellt inskrivna fram till kl 21men kunde åka därifrån med ett provtagningsrör i handväskan och en plastmugg i blöjan...
Bebisen, som gått på övertid de senaste två timmarna, somnade gott i bilen medans vi hämtade storebror och handlade. Hemma plockade vi en jättefull mugg ur blöjan på ett nyvaken och mycket förvånad pojk och gjorde iordning ett urinprov att ta med tillbaka.
Vi åt middag i lugn och ro lekte lite och sedan åkte bebisen och mamman själv tillbaka med provet. Vi köade bara en liten stund först för att anmäla att vi var tillbaka och sedan fick vi lov att gå in, själva leta upp en läkare och lämna över provet. Och sen fick vi ett nytt rum där vi fick vänta på läkaren.
Ja vi åkte ju egentligen inte för att få veta vad det var för fel på honom utan snarare för att säkerställa att det inte var något fel på honom, men det var ändå lite snopet när läkaren trillade in och konstaterade att urinprovet visade att allt var bra men att han ätit och druckit lite för lite de senaste dygnen (Jo, det visste vi...) Exakt en timme efter att vi parkerat körde vi därifrån igen men en mild förhoppning om att aldrig, aldrig, aldrig mer behöva åka dit igen...
Bebisen kräktes en gång till, vid 00.30 natten till lördagen. Vilket innebär att han haft magsjuka med kräkningar i ganska precis 4,5 dygn, men sedan var det över. Tror vi. Efter det har maten åtminstone gått igenom honom istället för att studsa upp igen. Rakt igenom.
På söndagen bajsade han för första (och andra och tredje och...)gången sedan måndagen. Han satt och lekte på vardagsrumsmattan i godan ro när det brände av en explosion i blöjan.
Han gnällde till och mamman gick dit. Och undrade varför hon överhuvudtaget låtit en magsjuk bebis leka på mattan. Sedan fick hon försöka bära bebisen utan att blöjan läckte (det gick inte) till badrummet för en grundlig sanering av bebisen (det gick, fast inte utan protester från bebisen), golv och matta (det gick också, fast inte utan protester från mamman).
Summa summarum: Vi har haft en riktig skitvecka, men vi har det jäkligt välstädat i vardagsrummet just nu.
Kommentarer
Postat av: Julia och Sanna
Jättekram gumman! Fy fasen en sån vecka!!! Jag har faktiskt så smått undrat vart du tagit vägen, inte ens sett röken av dig på msn bland annat... Jag lider med er, förkylningar är definitivt en skitsak jämfört med magsjuka... Och det svenska sjukvårdssystemet förnekar sig som vanligt inte. Stackars er!
Vi leker hemskt gärna någon dag, men jag bör varna er att det idag satt en lapp på dörren när vi kom till FÖRSKOLAN att det går vattenkoppor på avdelningen... Så jag förstår om ni inte vill leka med oss den närmaste tiden.
Sannas nya ord är krama, pussa och gosa, väldigt trevliga ord tycker hennes föräldrar. Du kan väl hojta till på msn, mobilen eller bloggen när du tänkt över om ni vill utsätta er för smittorisk igen. Stor kram på er igen!!!
Postat av: Julia och Sanna
Och för övrigt tycker jag att det var helt rätt av pappan att trycka på larmknappen. Hur kul tror de att det är att sitta med en unge i femtioelva timmar i ett litet rum med saker man inte får röra. En eloge till pappa Steve med andra ord!
Postat av: Jessica
Usch vilken vecka. Fattar inte hur man kan låta en tvååring vänta så länge. Dåligt sjukvårdssystem, alltid krånglar det.
Trackback