jenny.online

Tack för all uppmuntran i fråga om vår Ikea-borttappning.

En muntrare historia från det senaste besöket:

Då vi var där hittade Benjamin en "borttappad" katt; på "Spara och förvara" låg en söt liten katt som kommit bort från leksaksavdelningen. Benjamin tog sig genast an den och tog hand om den efter bästa förmåga under hela besöket där.
Jag hade ju inte riktigt tänkt mig att den skulle följa med oss hem även om den var en bra sällskap - och tidsfördriv -under shoppingen samtidigt som jag insåg att det nog kunde bli lite olika åsikter i den frågan...
Hur som helst så var Benjamin trots allt villig att lägga den i från sig när vi skulle ställa oss i kön; han pussade och kramade och sa "hej då" och "ses en annan gång" och då var det mamman som smalt och föreslog att katten kanske kunde få bo hos oss...

Så här är han, vår nyaste familjemedlem: Findus som knappt lämnat Benjamins sida sedan han flyttade hem till oss.

Ett så älskat gosedjur har den här familjen aldrig haft förut. Benjamin har aldrig haft något direkt "övergångsobjekt". Han valde en katt hemifrån att ha med sig när han började inskolningen i förskolan, men det var aldrig noga för honom. Den här katten är däremot det första han ropar efter (nej, andra - mamma är fortfarande först ) om han vaknar på natten och katten får vara med på det mesta Benjamin hittar på.

Och han satt när han nyss fått katten med den i knät och tittade länge på den och så sa han: "Mamma..? Vi kan kanske låtsas att Findus har en liten hatt och gröna byxor."

Ja, älskling, det kan vi låtsas... (Eller så kan vi hoppas att mormor förstår piken)