Mamma bokstaverade och Benjamin skrev

Ja, mera skrivskryt kommer här; man måste ju skriva på så man vet vem paketet är till:
Mamma bokstaverade och Benjamin skrev. Tvärstrecket på t-et fick mamman hjälpa till lite med.
image286

Ung kärlek i Slottskogen

Ja, den kärleken...


En lite mindre varsam beröring: "Le, de tar ju kort!"


Och vad kan man säga? Han är rätt bra fotograf för att bara vara två år...


Karriären är utstakad.

Jomen, idag var bebisen och pappan och handlade vad bebisen behöver för framtiden.
"Söpt dolf-tubba" som bebisen säger.

Den som inte gissar vad det betyder känner inte barnets far särskilt väl :)

Intressant artikel

Eftersom flertalet av mina vänner tänker ungefär som jag angående barnen misstänker jag att även ni skulle tycka denna artikel vara värd att läsa. Och kanske dela ut till eventuella närstående som tror att barn blir "bortskämda" av närhet:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=5493

Våren är här

Våren är här så mamman och bebisen tog en promenad till plantagen och köpte penséer i sexpack att sätta ut på balkongen. Hemma så lagade de lite lunch, åt och gick ut och började gräva i balkonglådorna. Bebisen vattnade balkonggolvet under tiden mamman grävde. När mamman var nöjd så berättade hon att hon behövde en blomma att sätta i. Bebisen sprang upp, fram till ena sexpacket penséer och plockade av en av blommorna, som han galant räckte till sin mor...

Förberedd för våren:
image282

I fädrenas fotspår

Bebisen åkte med sin mor och sin morfar på en dagstur till Alingsås där åtminstone två av generationerna hade planerat att utforska sina rötter. Bebisen var mest intresserad av att utforska ån.

Vi strövade på gatorna och tittade på gamla hus och på nya hus där de gamla hade stått, fikade och avslutade hela dagen på muséets arkiv där vi blivit lovade att titta på foton av byggnader som inte längre fanns.

Släktens historia i Alingsås sträcker sig i huvudsak mellan 1733 och 1865, och med några sidogrenar som eventuellt räcker ner till nutid så det mycket är odokumenterat, men vi hade sådan tur att det fanns några namngivna personfoton i arkivet, ett av min farfars farfars moster; Ida Skog, född 1861, och ett av hennes (och farfars farfars mors) fars kusin, Per August Skog, född 1828. Denne var rallare och deltog i byggandet av det första järnvägsspåret och har blivit dokumenterad i samband med jubileet av det.

Det rör på sig..?

I veckan var vi på vår första husvisning, så nu kan man väl säga att vi är igång med bostadsletandet.
Det var ett litet radhus som var alldeles för litet för oss, som låg för nära en stor trafikerad väg och som dessutom lutade invändigt. Det var nog ett par centimeters nivåskillnad från ena väggen till den andra.
Så letandet går vidare.

Jag hade nog mer att skriva innan jag satte mig, men det har jag isåfall glömt nu.

Sanna, nu har Benjamin skrivit ditt S. Två gånger på raken. Bara för att bevisa att det inte var en slump första gången, kanske? Bildbevis:

Galna ungar på mormors kalas:   


Mormor kan en superkul lek vid namn "Akta lampan".
Den går ut på att Benjamin sitter på mormors axlar, mormor ropar "Akta lampan" och brakar rätt in i kristallkronan  Då ser man ut så här:

Vårruset

Nu är jag anmäld. Är du?

Anmälan

Bara kul om man känner mamman riktigt väl.

Bebisen kröp upp i mammans famn för att nattas.
"Vatten" beställde han och mamman gick och hämtade.
Sen satte de sig tillrätta.
Plötsligt var vattnet slut och bebisen beställde mer.
Mamman, som satt alldeles för bekvämt för att egentligen vilja resa sig och hämta mer, motiverade sig själv med att hon ju kunde passa på att hämta te också och sa visst det högt.
Sen skojade hon lite med bebisen (eller kanske på hans bekostnad?) om att han dricker mycket vatten; alltid vatten; "vatten, vatten, vatten...!"
"Te, te, te" replikerade den snabbtänkte bebisen och täppte därmed utan pardon till truten på den alltid tedrickande mamman.
:D

RSS 2.0