Barnledig, my ass!

De kom hem igen istället för att sova i stugan. Typ 10 minuter efter att jag kommit hem. Och jag jobbar tidigt imorgon så nu måste jag också lägga mig...
Men på fredag är jag ledig, och sedan på kvällen ska jag gå ut och fira med jobbet. För sen har jag bara en enda vecka kvar som arbetande mor. Sedan blir jag hemmamamma. Under ett halvår i alla fall. Och kanske längre. Vi får se.
Godnatt.

(Och Julia, tack för erbjudandet men kan vi undvika vattkoppor nu till semestern så gör vi gärna det. Kan du paketera några vi kan dra fördel av i höst?)


Bebisen petade sig i näsan...

...fick fram en brunaktig snokråka och konstaterade, efter att ha studerat den en stund, "Bajs..?" .
"Nej", skrattade mamman, "Inte bajs. Det är ju en kråka"
Bebisen såg om möjligt ännu mer tveksam ut och frågade försiktigt "slyger..?" (=flyger)


Midsommaraftonen blev toppenbra. Ingen fyllefest, inget tjafs, ingen som sov på badrumsgolvet...
Och det var soligt. Och roligt. Och dans runt midsommarstången. Och snapsen spädde jag ut med cider så den blev drickbar...

Förhoppningsvis är jag barnledig imorgon. Hela natten om jag har tur. Och då brukar jag ha bättre tid - och ork - till att uppdatera, så kanske att det blir mer bloggande imorgon.

Idag har jag annars bara en sak till...
Min bil har varit på min mammas jobb för att den inte riktigt fungerar som den borde. Bland annat är det något glapp i radion så ljudet kommer och går.
Mamma återlämnade bilen idag med en hälsning från reparatören att cd-spelaren är en vanlig cd-spelare, inte en jukebox.
"Någon" i familjen har uppenbarligen tänkt att det kunde vara en bra idé att lägga parkeringsmynt i skivinskjutet...

Midsommar anyone?

Det är så här: jag vill inte vara med på en fyllefestmidsommar och jag vill inte att bebisen ska vara det heller.
Jag vill ha en rolig (solig) midsommar med dans runt midsommarstång, glada barn, jordgubbar med grädde (som sig bör och inte någon jordgubbstårta) och lite alkohol till maten, kanske t.om. nån snaps... .
Någon som kan förbarma sig?
Stuga, mat och sällskap finnes.

Fler nätter...

Ja, bebisen sov ju två hela nätter på raken i veckan som gick.
Natt nummer tre vaknade han vid 6.15-6.30, vilket nog kan ses som att sova en hel natt i de flesta familjer. Dock ville inte mamman gå upp vid den tiden en ledig fredag så hon gjorde sitt bästa för att söva om honom ändå. Och lyckades, så teoretiskt sett så blev det ett nattligt uppvaknande för pojken.

Den fjärde natten sov han också som en stock och vaknade inte förrän framemot halv åtta. Långt efter att mamman gått upp.
Så efter bara enstaka nätter slog han till med så gott som fyra på raken. Natt nr 5 vaknade han, ur en dröm gissningsvis, kl 4 och tjöt "Min, miiin, miin". "Vilken är din" frågade mamman yrvaket. "Miin maan" (=banan) tjöt pojken, halvt hysteriskt. Mamman lyckades lugna honom och fråga om han ville ha en banan och jo då, det ville han. Så nattmatning fick en lite annorlunda innebörd för mamman där hon låg och matade en nästan-sovande bebis med banan i sängen. Och när bananen var slut så vände bebisen på sig och somnade om. Utan ett knyst...

äntligen...

Jag vet inte varför jag drar så på utvecklingssamtalen, det är ju så skönt när man är klar med dem... Och det är jag nu, idag, äntligen.

Nattningen hos mormorn förra helgen gick förvånansvärt bra. Bebisen hade själv pratat om att sova i mormors säng, så vi tog fasta på det och bokade en dag som passade så snart som möjligt. Bebisen hade väl inte riktigt förstått att han skulle sova själv med mormor; "mamma också" bestämde han, men nej, så var det ju inte och det accepterade han. Så han hade glatt gått och lagt sig, tillsammans med mormor, när de kommit hem från festen.
Och sedan hade han nog ångrat sig lite för han hade gått upp igen, gått ut i vardagsrummet och krupit upp i soffan. Där satt han och ville inte alls sova i mormors säng. Men det gick bra att mormor bar honom, så det gjorde hon. Varpå han slocknade och sov som en stock till nio-snåret någon gång på morgonen.
Sedan åt de frukost på balkongen och väntade och väntade medans mamman segade hemma innan hon till sist bestämde sig för att hämta honom. Och mormor. Och åka ut till "tudan", ja stugan alltså.

Sedan tillbringades helgen med sol och bad, en bassäng inköptes till bebisen och sedan handlade vi gardiner och gjorde fint i stugan. Och sydde gardinerna som vi hade tänkt få upp redan förra sommaren, ja när vi nu inte fick upp dem sommaren innan dess... Men nu är de så gott som färdigsydda och väntar på lite efterarbete som inte kräver varken symaskin eller sykunskaper, så nu kan mamman ta över och göra färdigt resten. Tack mormor!
Inte ett dopp i havet dokumenterades, mamman har nog legat av sig lite med fotograferandet men håller vädret i sig så ska hon göra bot och bättring.

Vid stugan kom bebisen en dag gående med en grankotte i handen. Den presenterade han glädjestrålande för sina föräldrar som som "Ideltotten Ivar". Ja, kotte som kotte, antar jag. Igelkotten Ivar han han förståss stiftat bekantskap med genom "Fem myror.."
En annan idé därifrån är en lek som mamman smälter totalt när han leker... Det dröjde ett tag innan mamman fattade vad bebisen höll på med... han pussade sin mor, tittade sökande mot taket och sa frågande "sem?" (=fem). Sedan gjorde han om hela proceduren och sa "två" och sen fler siffror, hela tiden med blicken sökande i luften. Och till slut så trillade mammans tjugofemöring ner...
Det finns en scen i serien när Eva "tvingar" Magnus att använda pussar för att illustrera siffran sju. Så för varje puss visas en siffra i rutan, och det är det bebisen tror/önskar ska dyka upp i hans eget hem vid någon puss någon gång...



Och till slut: Bebisen har ju bara någon natt då och då sovit en hel natt i sin säng men nu har han dessutom slagit till med två nätter på raken. Undrar hur det här ska gå..?

nejmen..? ett inlägg..?

Japp. Mamman är tillfälligt barnlös och sitter och njuter en Smirnoff Ice medans bebisen nattas hos sin mormor. Då har mamman visst tid att blogga igen.

Vi har idag varit på familjefesten i stadshusparken och lyssnat på Svenne&Lotta (fast då sa bebisen att han ville gå och lägga sig så vi gick i förtid och missade slutet), Niclas Wahlgren, Nordman m.m. och nu njuter mamman av en barnfri kväll.  

Så, vad har då hänt i våra liv sen jag bloggade sist? En hel del förstås och ett urval händelser har jag skrivit ner på en papperslapp, som ligger bredvid datorn, för att inte glömma dem innan jag hunnit blogga om dem... Ett eller annat foto har jag plockat ur kamran, men de får vänta till en annan dag...
  • Jo, bebisen har börjat leka fantasilekar. Favoriterna är två. Han "lagar mat" på sin spis och serverar sin mor den ena tomma kastrullen efter den andra, tydligen fyllda med (oftast) potatis, kött och sås. Sedan hämtar han diverse bestick och tallrikar/skålar, och så får mamman äta och se glad ut.
    Han packar också väskor fulla med djur av olika slag. Djuren är oftast av det mer svårbestämda slaget; de brukar vara av en sort när de läggs ner och en annan när det plockas upp. På så sätt kan t.ex. en tandborste under loppet av en dryg minut hinna vara både giraff och lejon...
     
  • Bebisen har också visat att han drömmer på nätterna. Han vaknade en morgon och satte sig rakt upp, ganska upprörd "Soldögonen (=solglasögonen) sitter fast" sa han och började fäkta runt mammans kudde. Vems solglasögon han trodde satt fast, exakt var och dessutom varför är inget han informerat sin mor om.

  • Desssutom är han nog inte helt på det klara vad solglasögon är till för, och vilken skillnaden är mot glasögon.
    Mamman fick ett brev. För det första fick bebisen ett raseriutbrott där han hävdade att brevet var hans, och det varade under hela den tid det tog för mamman att läsa igenom brevet och se att det inte var viktigt. Sedan fick bebisen brevet och utbrottet var över. Och så stannade han till. la ner brevet och sprang ut i hallen. Hämtade sina solglasögon och satte dem på näsan, höll upp brevet och läste. Jo, det är nästan exakt så mormor gör...

  • Han har nått helt nya nivåer, språkligt sett. Dels så är det inget ovanligt med femordsmeningar och dels så har han börjat få en "språklig medvetenhet", som det så fint heter, och en viss grammatisk förförståelse. 
    Språket hittills har ju varit inlärt genom härmning,  men nu har han börjat använda sig av de regler han anar finns och tillämpa dem på sitt eget lilla sätt.
    Bara en sån sak som att han använder olika ändelser beroende på sammanhanget (och oftast rätt ändelse dessutom); t.ex. jodubbe/jodubbaj (=jordgubbe/jordgubbar) beroende på mängden men även bara "jodubb" när han svarar på vilken yoghurt han vill ha...

    Fel blir däremot ändelserna när han ska välja genus på substantiven. Han är nästan läskigt konsekvent med att välja fel. Han går t.ex i däsen (=gräset), sitter på tolet (=stolen), sover i sänget och äter vid borden. Riktigt kul blev det när han deklarerade att han ville vara natet (=naken)... Där kan man tala om att ta en regel till det absurda.
    Ett annat exempel är hur han en dag i sandlådan visade att han förstått sig på att man saker heter olika i singular och plural. Han satt och grävde ner sina fötter i sanden och meddelade glatt att fötterna var "borta". Sedan grävde han ner mammans ena fot, och konstaterade att "mammas fött är borta"

    Det är dessutom lite jobbigt ibland med vissa pronomen; du-jag och din-min. Därför finner mamman sig ibland i konstiga situationer där hon frågat bebisen: "Ska du eller jag..." Bebisen har då tydligt och bestämt svarat "du" varpå mamman självklart gjort det som skulle göras... och förvånats då bebisen fått ett utbrott: "Mimmi skulle..."

    Även olika sätt att använda orden måste testas ibland. I bilen på väg hem från Danmarksbåten (dvs mamman körde och pappan satt bredvid bebisen och drack öl) så fick han för sig att testa kommandot "TYST!" Så han provade "Hysch, mamma. Tyst! Hysch, pappa. Tyst!" Pappan tittade bara på honom och sa att i den här familjen fungerar inte det där; i den här familjen får man allt försöka överrösta den som talar istället... ;)

  • Mamman får ofta se sina egna gester och handlingar imiteras av en inte ens meterhög observatör. Tydligen gör mamman så att klappar några gånger i händerna när hon vill påkalla uppmärksamhet och inte rösten räckt till...
    Det blev hon varse när bebisen kom springande ut i köket, ställde sig bredbent med ansiktet vänt mot dörröppningen, klappade i händerna och förtroendefullt konstaterade "pappa kommer snart" om fadern som satt i lugn och ro i vardagsrummet och inte hade en aning om att sonen precis kallat på honom

  • "Tusan också", utbrast mamman en annan dag.
    "Tusan också", härmade bebisen.
    "Va, Vem har lärt dig svära?" utbrast mamman med spelad förvåning.
    "Mamma" konstaterade bebisen, "Mamma fvär" 

Hmm. Smirnoffen är slut... Var är min martini, tro?
Ha en trevlig nationaldag, mina nära och kära. Kram på er. Och skål *hick*


RSS 2.0