Ja, dagen D, ja.

Efter badet fick jag lägga mig på britsen då både barnmorskan och hennes elev skulle undersöka mig och där blev jag kvar sedan. 
Jag bad flera gånger om EDA, men det var det ingen som ville lyssna på. Det går ju så bra med lustgasen, tyckte barnmorskan och viftade därmed bort min begäran. Slutligen vände jag mig till maken och bad högt och tydligt honom berätta för dem att jag ville ha bedövning eftersom det tydligen inte hördes någonting när jag sa ifrån
Då blev det lite mer fart på dem och 11.22 fick jag enligt journalen en testdos och åtta minuter senare bedövningen.
Sen fick jag äntligen sova ostört en stund och kunde därmed samla krafter att slutföra förlossningen.
Jag fick gå upp och försöka kissa på toaletten ute i korridoren. Jag hann bara in och sätta mig och så gick vattnet.
12.07 ska klockan tydligen ha varit då enligt barnmorskans rekonstruktion - hon var ju inte med och jag har ingen aning om när eller hur länge jag var iväg...

Vid 15.00 bytte vi barnmorska igen.
Den nya barnmorskan tjatade upp mig i knästående för att bebisen skulle få hjälp av tyngdkraften (?) Inget jag ville eller ens klarade att göra på egen hand, men jag gick med på det och de baxade runt mig.
Maken "hjälpte till" genom att badda min panna med "fuktade svala handdukar". Vilket innebar att han höll en genomblöt iskall trasa mot min panna så vattnet strilade nerför ansiktet. Han hävdade senare att avsikten var att distrahera mig och få mig att glömma att jag hade ont. Fan tro't.

Vi var ensamma i rummet när jag kände att nu kommer bebisen. Jag bad maken hämta någon och en stund senare kom personalen tillbaka in. Nu ville barnmorskan tjata ner mig till liggande igen, men i helsicke heller, tänkte jag, inte en gång till att ni flyttar runt mig.

Krystvärkarna ska ha startat klockan 15.50 (hur vet de det? Jag kände ingen skillnad mellan dessa och de tidigare värkarna) Men nu skulle ungen ut så jag krystade. Både under värkarna och mellan värkarna. Flera gånger frågade de mig om jag verkligen hade en krystvärk och sa ifrån att jag inte fick krysta annars, men det struntade jag i.

Och så 16.21 så var Bebisen född. Snabbare än jag någonsin (under graviditeten? I livet?) rört mig snodde jag runt och tittade efter. Och såg. En snopp. Storebror som ju beställt en lillasyster! Men han var Min!






Kommentarer
Postat av: Mamma/Mormor

Så fick man då gråta en liten skvätt. Dumma, dumma barnmorskor.

2008-01-30 @ 15:53:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback