Jo, jag lever...
...men jag kommer mig aldrig för att skriva något.
Det händer att jag tänker att "detta ska jag blogga om" vid olika tillfällen, men när jag kommer hem är tanken försvunnen och jag minns inte vad jag tänkte skriva.
Jag har börjat jobba, bara 30% men det är ändå tid borta på gott och ont. Till hösten hade vi tänkt att jag skulle gå upp till 100 % men vi får se...
En fredag frågade en av föräldrarna på jobbet när bebisen kommer. Hm, ja det var ju lite över ett år sedan. Jag nojade över detta den helgen och till måndagen hade jag bestämt mig för att testa lite GI.
Hittills har det gått jättebra, jag äter gott och mår bra. Både vikten och midjemåttet minskar så sakteliga. Sötsuget är inte helt försvunnet men har minskat betydligt, det är mest vanan som gör att jag går och äter ur skåpen men det är i alla fall bara "godkända" snacks.
Rostade kikärtor är faktiskt helt okej smakmässigt och jag kan liksom inte slänga in en hel näve i munnen på en gång som jag brukar. Jo, jag kan men då känns det som att tugga i sig en matsked vetemjöl eller så och det är inte lika gott så jag äter en och en istället.
Äntligen händer det nåt här!!! Visserligen är Benjamins bakdel söt men det har blivit lite tradigt att se den VARJE gång ;)
Har oxå tänkt jobba lite i sommar. Ung som förra alltså högst halvtid i några veckor.
Hoppas GI-snacksen funkar!!